I should be crying but I just can't let it show. I should be hoping but I can't stop thinking.

Känner mig rätt.. hm hur ska jag förklara. vilsen? tom? splittrad? ensam? olycklig?
Jag vet inte om det är okej att tycka och känna som jag gör nu. Jag vet inte ens om jag själv tycker att det är okej.
Utåt sett ser jag säkert väldigt nöjd och glad ut men inåt är vissa delar svarta. Som om något har brunnit i mig. 
Och jag vet inte ens hur jag ska förklara varför det är så.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0