Jag har precis kommit hem från idrottshuset. Pontus har spelat handbollsfinal. Tyvärr förlorade dom med 12-13 så det var ju lite tråkigt men vad stolt man blir när man ser lillebrorsan springa runt där på planen. Jag vill nästan ställa mig upp och skrika rakt ut att han där, han med nummer 2 på ryggen är min lillebror. Mål fick han göra också, bara ett men hans namn ropades ut i högtalaren efter målet och då rös jag. Han är så bra, min lillebror.