well, maybe there's a god above
but all i've ever learned from love
was how to shoot somebody who outdrew you
it's not a cry that you hear at night
it's not somebody who's seen the light
it's a cold and it's a broken hallelujah

Man vet inte hur snabbt det går innan någon försvinner i ens liv. Det kan gå på en sekund eller så kan det ta flera år. Jag menar, en människa kan ha dött innan han har dött på riktigt. Jag har haft tur. Jag har inte haft många nära mig som har dött än. Vi ska alla dö någon gång och det är det som är så hemskt. Jag vill aldrig lämna mina närmaste men sån är verkligheten. Folk dör varje dag och ibland är det naturen och ibland är det en eller flera personer som tagit ett liv. Jag vill använda den tid jag har med dom jag älskar på bästa möjliga sett men det är inte alltid så lätt. Alltid efter att någon har dött tänker man "varför kunde jag inte spendera mer tid med henne/honom". Men varför kan man inte vara glad åt dom gångerna man väl var med personen. Komma ihåg dom underbara minnena och hoppas på att man möts igen. Så vill jag att folk ska tänka om mig när jag dör. Jag vill inte att folk ska sörja mig. Jag vill att folk ska tänka på alla minnen med mig och när jag dör så är jag säker på att jag kommer träffa människor som dött innan och folk som dör efter mig.