Jag känner en kall blöt tår rinna längs kinden. Jag vet inte varför ögonen plötsligt blev tårfyllda. Jag låg och tänkte och utan att jag riktigt förstod det började tårarna rinna. Jag är enormt lycklig men samtidigt helt förstörd. Jag känner mig varm men ändå kall. Jag känner mig stark men samtidigt svag, så varför gråter jag? Är det på grund av glädje eller sorg?
- Jag vet inte, jag förstår inte men jag vill veta, jag vill förstå. Jag har gått genom dörrar både gråtandes och skrattandes men nu vet jag inte hur jag kommer lämna det här rummet för att fortsätta in i nästa, kommer det blir gråtandes som de flesta gånger eller kommer det bli som jag önskar, kommer jag vara lycklig och kommer jag ha tron på ett bättre rum, en bättre del i livet? - Jag vet inte vad ska jag tro eller hoppas på egentligen. Jag vill inte bli besviken men samtidigt kan jag inte sluta ha förhoppningar. Jag vill tro, men jag vet inte om jag vågar.