Folk som har satt sig i hjärtat...

Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker, jag räcker ändå aldrig till. Jag tror inte ni riktigt förstår hur det känns att ständigt försöka förstå, ständigt försöka vara där men alltid känna att hur mycket man än försöker så är det inte tillräckligt. Då känner man sig ensam. Men saken är den att det inte spelar någon roll hur mycket jag misslyckas, hur otillräcklig folk ändå får mig att känna, för jag ger aldrig upp. Jag finns fortfarande där. Men det värsta är när de kommer och säger att de saknar mig, att de älskar mig för ska jag vara ärlig tror jag inte på ett enda ord av de säger. Jag vill tro på det men i hjärtat gör jag inte det. Men saken är den att hur dåligt jag än mår av de här känslorna, kan jag inte sluta älska personerna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0