Igår var vi på bio och såg Mamma Mia och den var riktigt bra. Man kunde skratta hur mycket som helst men samtidigt kom dom stunderna i filmen då man började snyfta. Det var iallafall verkligen en film i min smak. Sen att det var så mycket bra musik också gjorde den bara bättre.
När vi satt där på bion innan filmen hade börjat tittade jag på Pontus som satt bredvid mig och jag fick en sån där konstig känsla i magen, det liksom kittlade till. Jag har aldrig tänkt på det på det här sättet förut men han är verkligen min bror. Den människan är helt underbar och jag får äran att faktiskt vara hans syster. Jag är helt sjukt stolt en den killen.
Här är en låt som jag hittade nyss och som jag blev helt förälskad i.                 /Rebecca