The kids aren't alright

Antingen behöver jag en lång promenad för mig själv, en stund att tänka. Eller så behöver jag göra något roligt. Skratta lite. Känna att allt faktiskt är okej, om bara för en stund. För just nu känns allt bara så jävla hopplöst.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0