Jag känner mig ynklig, patetisk, svag. Jag går ständigt runt med gråten i halsen och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag får panik. Varför känner jag såhär? Jag har inget svar på det och det är det som gör det hela så jobbigt. Jag går runt och känner inget annat förrutom smärtan som ständigt gnager sig igenom hela min kropp. Jag skulle göra vad som helst för att bli av med den här känslan. Jag ligger på kvällarna under täcket som ett litet barn. Tårarna rinner och vägrar ta slut. Jag somnar blöt om kinderna. Jag vill inte säga att jag ger upp, jag vet att jag är för stark för det men samtidigt känner jag att jag snart inte orkar längre. Jag vet inte vad jag ska göra.