Jag känner mig så ensam, ingen verkar förstå mig och det känns som om alla drar sig undan. Jag vet inte om det är något jag gjort eller något jag gör men hur som helst verkar ingenting jag gör hjälpa. Om alla tror att jag mår bättre av att vara ensam så har ni helt fel, jag mår bara sämre. Jag vill inte vara ensam, jag vill att folk ska bry sig. Fråga mig hur jag mår och hur jag känner. Bara fråga mig. Det tar en minut att fråga och sedan bara lyssna på mitt svar. Jag försöker fråga mig själv hur jag mår, inte bokstavligt men jag försöker känna efter hur jag mår, hur jag känner och varför jag alltid gråter när jag är ensam. Egentligen har jag inget bra svar. Jag försöker skylla på skolan och att jag är stressad men det är inte sant. Jag tror att det beror på att jag är ensam. Jag kan inte vara ensam, jag trivs inte ensam. Jag behöver någon där, någon som bryr sig om mig och någon jag kan bry mig om.
Jag kanske får vänja mig att vara ensam, men jag hoppas att någon kan fråga mig, bara fråga hur jag mår...