Varför lever jag?

Livet är ganska ofta jobbigt för mig. Jag har lätt för att ta åt mig kritik och väldigt svårt att ta åt mig komplimanger. Jag är lycklig och sedan nästan sekund slår det till och jag faller. Allt faller. Sen finns det dom stunderna då jag tar mig upp. Jag reser mig och går vidare. När någon berättar för mig hur mycket jag betyder för den personen, att jag behövs. När det är någon som skulle bli helt förkrossad om jag försvann. När någon säger att han eller hon älskar mig, det är då jag reser mig upp. Då börjar jag gå vidare i livet och det är då jag är glad och lycklig. Jag kan nämligen inte tänka mig något annat att leva för. Jag lever för dom jag älskar och dom som älskar mig, så när någon säger att hon eller han älskar mig, då får jag livslust.

Kommentarer
Postat av: tistlen

Så fint skrivet.

2008-06-26 @ 18:43:10
URL: http://tistlens.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0