Jag ska snart upp till pappa för att lämna några filmer som dom ska ha med sig när dom åker till Bornholm, dom ska åka till den platsen där jag trivs som allra mest, den platsen som jag älskar mest på denna jord, och dom ska åka dit utan att änns ha frågat mig om jag vill följa med. Min egen familj har inte frågat om jag vill följa med. Istället för att fråga så åker dom med deras gemensamma barn. Jag och Sanne vet att vi inte tillhör deras familj på det sättet men att bara åka utan att änns fråga känns väldigt konstigt. Jag frågar mig hela tiden varför, varför frågade han inte? Är vi för dyra eller vill han inte ha med oss eller är det någon annan som inte vill ha med oss? Man känner sig ganska oönskad...
Jag ligger ensam i sängen här hemma och det är då jag börjar tänka, tänka på saker som jag inte borde tänka på.
Varför kan inte jag få känna mig lite extra älskad någon gång, lite mer speciel för någon eller lite mer behövd? Det kanske låter själviskt men saken är den att jag har alltid känt mig lite gömd bakom saker.
Jag vet att allt blev jätte rörigt nu, att vissa kanske inte förstår vad jag menar men det gör inget för det spelar ingen roll om ingen förstår, jag tror inte att det finns många som skulle kunna hjälpa mig i alla fall.
/Rebecca