Från att ha varit så lycklig igår till att bli så ledsen och ensam idag. Jag blir så irriterad på mig själva varje gång jag får såna förhoppningar som sedan slutar med stor besvikelse. Jag får mig själv att tro att allt kommer bli bra, att saker och ting alltid blir som jag har planerat. Men så är det aldrig och det spelar ingen roll hur många gånger jag försöker få in det i mitt huvud för jag lär mig aldrig.
Jag sitter här ensam med hopp om att allt kommer lösa sig, jag hoppas att dom här dagarna faktiskt kommer bli så underbara som jag trodde igår, att jag och Sanne kommer kunna umgås med varandra på ett sätt som vi inte har gjort på länge. Jag hade trott att vi skulle kunna prata om allt som har hänt och att vi bara skulle umgås, som syskon. Men det är klart, varför ska jag få ha två underbara dagar med min syster? Vad har jag gjort som förtjänar det?
Jag lyckas alltid bli besviken eller ledsen men jag antar att jag inte förtjänar något annat...