Jag blev så himla besviken ikväll. Jag hade sett fram emot att få klippa mig idag. Jag hade väntat i flera dagar på att Sanne skulle komma hem och göra mig fin i håret. Det skulle vara så kul att komma till skolan med en ny och fräschare look, men nu när hon kom hem så säger hon att hon har glömt sina saxar. Och här har jag suttit och räknat timmarna tills hon skulle komma hem. Besvikelse är nog en av dom mest jobbiga och plågsamma känslorna som finns. Jag kan inte tänka mig någon annan känsla som gör så ont. Det är inte det att jag blir ledsen över att hon inte kunde klippa mig utan det jobbiga är att alltid bli besviken. Det spelar ingen roll vad jag gör för jag lyckas alltid bli besviken. Alltid jag.